Den europeiska unionens grundläggande värderingar är människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, respekt för de mänskliga rättigheterna och solidaritet, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter.

Därför är EU-länderna tillsammans världens största givare av humanitärt bistånd. Biståndet står för 1 procent av EU:s årsbudget. EU-kommissionen lade förra året fram ett förslag om långtidsbudget för biståndsområden. I budgeten som sträcker sig över sju år (2021-2027) har man slagit ihop tolv separata utvecklingsprogram till ett enda program. Denna flexibla budget drabbar de projekt som skulle förebygga framtida kriser och skapa motståndskraft. De öronmärkta pengarna till specifika sektorer som mänskliga rättigheter, jämställdhet och folkhälsa i utvecklingsländer har prioriterats ner kraftigt till förmån för geografiska program så som Europas yttre gränser.

År 2030 befaras det att sköra stater kommer att drabbas av extrem fattigdom samtidigt som vi i Europa väljer att minska biståndet. Länder som Turkiet och Libyen erhåller stora delar av bostadsbidraget för att hålla flyktingar borta från Europa.

Biståndbidraget får inte bli egenintresse där vi enbart fokuserar på säkerhet, EU:s yttre gräns och migrationspolitik. Biståndets syfte är att bekämpa fattigdom, stärka demokratin, mänskliga rättigheter, rättsstatens principer, jämställdhet, hållbar social utveckling och klimatet. Biståndets roll är att främja en rättvis och hållbar utveckling. Därför måste EU som biståndsgivare prioritera de som lever i extrem fattigdom om vi skall nå Agenda 2030s delmål om att avskaffa fattigdom.

Vi i EU måste börja leva upp till våra åtaganden om mänskliga rättigheter och stärka vårt arbete där behoven är som störst. Organisering av biståndet måste bli också bättre. Vi måste också komma bort från fenomenet  Aid darlings och aid orphans där vissa länder erhåller stora delar av bistånd medan andra får nästan ingenting.