Att identifiera risker är att ta ansvar, och att lyfta fram skyddsfaktorer är att visa hopp och handlingskraft. Vid förra styrelsemötet i Österbottens välfärdsområde ville jag att man gör en riskkartläggning kring de beslut som tagits om att stänga ner ett stort antal vårdplatser. Och igår på styrelsemöte fick jag svar. Jag vill först uttrycka min uppskattning för tjänstepersonernas snabba och ärliga svar med denna kartläggning. Att få en tydlig bild av de potentiella konsekvenserna är en viktig del av vårt gemensamma ansvar att fatta informerade beslut, särskilt när det handlar om vården av våra äldre.
Identifierade risker vid nedläggning av allmänmedicinska avdelningar och boendeplatser
Riskkartläggningen som genomfördes av representanter från hemvården, boendeservice, jouren, allmänmedicinska avdelningar och den specialiserade sjukvården har pekat på flera betydande risker. Bland annat uppmärksammar man ökade belastning på hemvården, längre väntetider för boendeplatser, högre tryck på specialiserad sjukvård och jourverksamhet. Och bakom dessa risker finns något större, något vi inte får missa, våra äldre själva.
Och medan vi diskuterar vårdplatser och personalförsörjning får vi aldrig glömma vad vården egentligen handlar om. Tänk dig 85-årige Bertil som hamnat på sjukhuset efter en sjukdom. Bertil är inte ännu i hemskick och behöver rehabilitering, men eftersom allmänmedicinska avdelningarna minskar, tvingas han ligga kvar på sjukhuset trots att han inte längre behöver akutvård. Hans dagar fylls av väntan. De här är verkligheten för många av våra äldre.
När vi talar om förändringar inom vården måste vi alltid ställa oss frågan: Hur påverkar detta människorna vi är här för att hjälpa? Jag har svårt att motivera att förändringen ska ske på bekostnad av de äldres trygghet och livskvalitet. Det är vårt ansvar att se till att systemen fungerar. Våra äldre förtjänar att bli prioriterade, respekterade och värderade. Det är deras trygghet, deras liv, deras värdighet vi talar om.
Skyddsåtgärder mot identifierade risker
Jag är också glad att tjänstepersonerna inte bara har pekat på utmaningarna utan också tagit fram viktiga skyddsfaktorer som kan hantera och mildra de identifierade riskerna. Det visar att man inte bara ser problemen, utan också arbetar för lösningar som sätter våra äldre i centrum. Dessa skyddsfaktorer är en påminnelse om att vi kan göra mycket för att bygga en trygg och värdig äldreomsorg även i tider av förändring.
Bland skyddsfaktorerna lyfts betydelsen av förebyggande insatser fram där seniorrådgivning och samarbeten med civilsamhället ger äldre stöd redan innan behoven blir akuta. Här försöker man skapa möjligheter för ett självständigt liv och stärka tryggheten i vardagen utan att vänta på att problemen blir överväldigande. Genom att erbjuda detta stöd tidigt kan man minska oro och ensamhet och samtidigt skapa en stabil grund för äldreomsorgen.
Ett annat viktigt område är utvecklingen av hemvården där insatser görs för att modernisera och förbättra vården i hemmet. Med hjälp av digital teknik och ny teknologi kan man nå fler och erbjuda innovativa lösningar som underlättar vardagen, både för de äldre och för vårdpersonalen. Men vi behöver komma ihåg att digitala verktyg inte ersätter den mänskliga kontakten, utan i stället stärker den genom att frigöra tid och resurser för personliga möten.
Flera olika boendeformer är också en central del av skyddsfaktorerna. Genom att utveckla olika alternativ för boende försöker man skapa lösningar som passar de äldres individuella behov. Satsningarna på hemrehabilitering är en annan viktig faktor. Genom att stärka funktionsförmågan hos äldre som behöver stöd kan vi bidra till att de bivehåller eller återfår deras självständighet och livskvalitet. Man gör också satsningar på hemsjukhuset och mobila vårdenheter för att föra vården närmare de äldre, där de är som mest bekväma och trygga. Det är ett viktigt steg mot att göra vården mer flexibel och tillgänglig utan att kompromissa med kvaliteten. Smidigare rutiner och samarbete mellan vårdenheter är ytterligare en skyddsfaktor som lyfts fram. Genom att effektivera övergångarna mellan olika vårdnivåer och korta vårdtider, försöker man skapa ett mer effektivt system.
Från ord till handling
Alla dessa skyddsfaktorer visar att det finns en vilja och en förmåga att skapa lösningar som inte bara hanterar systemets krav, utan också sätter de äldre i fokus. Det är en påminnelse om att vi kan göra skillnad, att vi kan skapa en vård och omsorg som värnar om både trygghet och värdighet. Det är vår gemensamma uppgift att se till att dessa insatser fortsätter att utvecklas och att vi alltid håller våra äldre och deras behov i centrum för allt vi gör.
Trots dessa satsningar måste vi komma ihåg att det alltid finns äldre som inte klarar sig hemma hur mycket stöd som än erbjuds. Vissa är i så skört tillstånd att de behöver en trygg miljö med tillgång till vård och omsorg dygnet runt. Det är en verklighet vi inte får blunda för när vi arbetar för att fler ska bo kvar hemma. Ingen ska behöva känna sig övergiven eller osedd. Att säkerställa att det finns platser och resurser för dem som inte klarar sig hemma är en förutsättning för att äldreomsorgen ska fungera.
Riskkartläggningen är en viktig grund för vårt fortsatta arbete. Vi måste följa den noggrant och agera snabbt om vi ser att våra äldre börjar ligga i trånga delade rum på sjukhus, eller om trycket på vårdavdelningarna ökar. De som behöver rehabilitering eller fortsatt vård måste få det på rätt nivå och av rätt instanser. Detta är vårt ansvar – att se till att vården alltid är där för de som behöver den, när de behöver den och på det sätt som bäst tillgodoser deras behov. Våra äldre förtjänar inget mindre.