Finland är en välfärdsstat som värnar om alla invånare på ett jämlikt och likvärdigt sätt. Lagstiftningen i vårt land är tydlig på denna punkt. Men olyckligt nog är välfärden i gungning. Nyligen publicerade Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) en rapport som visar att utbildningsnivån i Finland har sjunkit – och detta har skett på ett mycket alarmerande sätt. Även 2020 publicerade OECD en liknande rapport i vilken den negativa trenden visar en ökning av antalet ungdomar som saknar examen från andra stadiet. Detta försöker man nu motverka genom utvidgade läroplikt.
Men faktum kvarstår att vi i Finland har fler unga som saknar en utbildning högre än grundskola, vilket bland annat leder till socioekonomiska klyftor. Institutet för hälsa och välfärd (THL) publicerade år 2020 en forskning som påvisar att ju lägre en persons socioekonomiska ställning är, desto sämre är dens hälsa. Vi måste sträva efter att utjämna klyftorna i samhället. Jämlikhet och rättvisa ska vara en självklarhet i ett välfärdssamhälle.
Det största hotet mot vår välfärd är fattigdom i barnfamiljer. Fattigdom går i arv, vilket skapar ett klassamhälle med ojämlik struktur. Risken för marginalisering är stor och barn och unga kan tidigt hamna i en ond spiral som är svår att ta sig ur.
Vad ska vi göra och vad kan vi göra? Den princip som välfärdssamhället bygger på är att man skapar lika möjligheter för alla medborgare genom att jämna ut de socioekonomiska skillnaderna. Vår lagstiftning är uppbyggd på dessa grundstenar. Oftast är det inte lagen som är problemet utan tillämpningen av den.
Därför kan vi under inga som helst omständigheter ge vika för nedskärningar i utbildningen, eftersom utbildningen är en av de faktorer som kan minska på klyftorna. Utbildning är en förutsättning för arbetslivsfärdigheter och för en hållbar ekonomisk tillväxt. Den främjar också jämställdheten, jämlikheten och välfärden. Dessutom behöver vi ett starkt och brett sektorsövergripande arbete mellan till exempel småbarnsfostran, utbildningssektorn, social- och hälsovården, polisen och ungdomsarbete. Ett dylikt intensifierat arbete kräver resurser och samordning för att kunna nå alla grupper i vårt samhälle.
Om ett barn eller en familj i min närhet har det kämpigt, kan inte jag heller må bra. I själva verket kan varken du eller jag må bra. Genom att stödja de mest utsatta i samhället skapar vi framtidstro och välmående för oss alla.